När Niklas kontaktade mig för en tid sedan och undrade över en del saker fick jag upp tankarna för vissa frågor som jag inte har tagit upp på min egen blog. Niklas hade frågor om hur det kom sig att vi på Wimark Frilansmusik kunde leva av vår musik, vad vi hade gjort, och hur vi hade lyckats. Wimark Frilansmusik är ett litet familjeföretag där jag spelar trombon, min hustru spelar orgel och min bror spelar trumpet. Vi spelar en del tillsammans, men mest spelar vi enskilt, som frilansande musiker. Tyvärr så innebar väl många av mina svar att vi mest hade haft tur, men också att vi haft drivet att härda ut när det är som motigast.

En av de mer specifika frågorna som Niklas ställde löd: vem är egentligen musiker? Och det är en av de frågor som man kan spinna lite vidare på, så jag har fått möjligheten att göra det här, i mitt allra första gästinlägg.

Musiker eller kulturförmedlare?

Många är de som försökt att bli den störste virtuosen på sitt instrument, men få är det som har lyckats. Om man tänker efter så är det alltid bara en enda som kan lyckas bli den absolut bäste. Och risken är alltid hög att det inte kommer att bli du. Det är inget fel i det, men vi måste var och en av oss hantera detta. Helst ska vi hantera det så väl att vi kan glädjas åt och med den som lyckas bli bäst.

För det är inte fel att inte bli absolut bäst. Det finns en plats för oss alla, även om bara en av oss kan vara bäst. Alla vi andra har också vårt värde, det är egentligen vi i mellanskiktet som utgör den levande kulturen, det aktuella musiklivet. Den som är bäst är mer som en anekdot, någon som roar oss andra med sin tekniska briljans.

Därför tror jag att den som går in i ett yrkesliv som musiker måste vara inställd på att vara en kulturförmedlare i första hand, och en personlig idol mer i undantagsfall.

Yrkesmusiker

En yrkesman är någon som arbetar och får betalt för det. Det har egentligen inte så mycket med musik att göra. Om du lyckas leva av det du gör, då är du proffs. Det är viktigt att inse att det är minst lika viktigt att du kan marknadsföra dig själv, som att du kan spela väl. Du måste naturligtvis kunna spela mycket, mycket väl, men det är helt enkelt inte hela jobbet. Det kan kännas som en stor orättvisa, men det är inte alltid den bäste musikern som får jobbet.

För att bli en anställd musiker måste du klara av en provspelning, eller en massa provspelningar. Om du ska frilansa måste du kunna marknadsföra dig, bygga ditt yrkesmässiga nätverk och hålla måttet varje gång som du får chansen. Massor av trösklar där, men om man kan se det som möjligheter istället för begränsningar så kanske man kan hitta något? Är du bra på att provspela? Levererar du alltid hundra procent? Är du riktigt duktig på att marknadsföra dig? I så fall: kört hårt och se ur långt det bär. Det är inte lätt att vara yrkesmusiker, man blir sällan rik på det, men man kan faktiskt blir riktigt lycklig.

Amatör

Amatör är den som spelar på sin fritid. Definitionen betyder egentligen bara att det är en musiker som försörjer sig på något annat sätt. Det finns inga kvalitetsaspekter här. Amatören kan vara den bäste musiker du någonsin har träffat.

Rätt många av de musiker jag träffat i min egen ålder har gått vidare i livet som ingenjörer, läkare och advokater. Om du har lätt för dig med musiken kan du ha lätt för dig inom yrkesområden som ger betydligt bättre lön än den genomsnittlige musikerns. Och att du har ett annat yrke utesluter ju inte att du är en mycket skicklig musiker.

Ordet amatör används ofta som skällsord i Sverige idag. Men så är det knappast om man betänker ordstammen några ögonblick. Amatör (av lat. amare för kärlek) betyder ju att man älskar det man gör. Jag inbillar mig gärna att en amatör har större frihet i sitt musicerande. Det finns ingen anledning att ta det goda med det onda, det söta med det beska. Man kan helt enkelt välja att bara spela det man har lust att spela när man har lust att spela.

Så vem är egentligen musiker?

För det kan väl inte vara så enkelt som att alla som musicerar är musiker? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att det måste finnas någon slags kvalitetsstämpel, men jag tycker inte att det är avhängigt huruvida du kan leva av din musik eller ej. Har du däremot förmågan att agera inom den långa traditionen och tillföra något eget, då har du lyckats. Även om du bara kan återskapa, härma och återupprepa har du lyckats med något.

Den som väljer att agera inom traditionen, med en grund i traditionen, eller i ett medvetet avståndstagande från traditionen är musiker. Den som på något medvetet sätt definierar sig själv som musiker, oavsett nivå eller inriktning, och som följer sin övertygelse och utvecklar sin förmåga. Det är en musiker.